Å jag började darra i vånda och nöd
jag skakade av rädsla och skräck
för jag visste ju alldeles tydligt och klart
att det var bilden av mig som jag sett
För mitt hopp är en skadsjuten kråka
och jag är ett springande barn
som tror det finns någon som kan hjälpa mig än
som tror det finns nån som har svar
Å jag springer med bultande hjärta
jag springer på taniga ben
Å jag bönar och ber, fast jag egentligen vet
att det redan är alldeles för sent
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar